Då och då händer det inte så roliga saker i ens hundliv.
Som på midsommarafton, då Archie för första gången i
sitt snart 8åriga liv bestämde sig för att hoppa upp på matbordet
och servera sig sin middag själv.
Tyvärr var det vår lökpaj (och inte pannkakorna som fanns bredvid)
som blev hans val av mat.
Lök är väldigt giftigt för hundar, i alla former.
Vi försökte få honom att kräkas själv, men det kom bara upp litegrann.
Ilfart till Södra Djursjukhuset, där han efter en spruta i nacken kräktes upp
rubbet på fem röda.
Han blev inlagd och satt under observation.
Tack och lov gick allt bra. Förra veckan var han på den sista efterkontrollen
och alla värden är normala.
Måndagen efter Gränna - precis vid 7 snåret. Vi har ätit och jag skulle
bara vila en stund - helt slut efter en fantastisk helg :)
Då kommer BeeBee in och bara står och skakar.
(dom går ut o in som dom vill på sommaren)
Först tänker jag att hon är trött och varm av att ha lekt med Gusten.
Men nej! plötsligt ser jag hur hennes näsa svullnar upp.
Huggorm! Vart ska vi åka? Vem har öppet!
I bilen ringer jag Johanna (tack!) som kan lugna mig lite.
Tur i oturen att ormen bitit i näsan. Tassarna är mycket farligare.
Veterinärboden har kvällsöppet, och där blir jag ännu mer lugnad. (tack!)
BB får morfin - för det gör fruktansvärt ont och vi kör vidare
till södra djursjukhuset - igen.
Inläggning förstås. Tack och lov så blir hon inte sämre utan hon klarar
natten och får komma hem igen nästa dag. Pigg o glad, om än något svullen.
Om en vecka ska hon på efterkontroll. Hon är precis som vanligt igen,
så jag hoppas verkligen att även dom inre organen klarat giftet utan
problem.
